Recensioner i urval:
Norrländska Socialdemokraten, Johan E Skoglund
Kvällen inleds uppe på orgelläktaren med en sakral och stämningsskapande aria ur Henry Purcells opera "Dido & Aeneas". Där får både Katarina, ackompanjatörer och kör med ens visa vad de går för. Det är alltid djärvt att inleda på topp men med så kunniga exekutörer som kvällens så är detta inget som helst problem. Konstant hög nivå från början till slut... Kvällens hemlige gäst, Svante Lindkvist, för med sin smäktande violin in folkmusiken. Han bjuder på två marscher. Den ena, återigen framplockad som extranummer, skapar rena Skansenstämningen med publiken glatt medklappandes. Härligt med en sådan musikalisk bredd. Kvällens absoluta höjdpunkt uppnås i Belinis vackra Casta Diva. Ett fint intro av piano och flöjt leder Katarina och kören till vokala stordåd där mezzosopranens hela register får visas upp...
NorrbottensKuriren, Rolf Nilsen
Fullsatt Domkyrka och det intill den sista desperat uppletade extrastolen också. Och det var ju inget att så värst mycket förvåna sig över ? när kombinationen av mezzosopranen Katarina Fallholm, kören Rafset och den hastigt annalkande julen förelåg. Då blir det fullsatt inte enbart i stugorna, utan så även i kyrkan och när så denna magnifikt smakfulla julkonsert väl hade landsatts, efter rätt så exakt en timme, så var det bara att vandra ut från domkyrkan och rakt in i den sjugradiga kylan ? vederbörligen stärkta och armerade till själ, kropp och eventuellt även andra specificerade extremiteter. En härlig dos med musik att behagligt sjunka in i, alltså.
I bänkraderna satt publiken fridfullt och lyssnade till välsignelser som Bellinis Casta Diva, Grubers Stilla natt och Lloyd-Webbers Pie Jesu. Endera med vackert slutna ögon eller med lika vackert ihopknäppta händer. Katarina Fallholm stannade tiden för ett ögonblick med "Det är en ros utsprungen"; Violinisten Svante Lindqvist tillförde, enligt Katarina Fallholms spontana verbalrecension, något både ?tjusigt, charmigt och härligt? i "Marsch från Jämtland" och sedan förenade sig allesammans unisont och musikdemokratiskt i Ovanlig marsch.
Insatserna från flöjtisten Sven-Erik Sandlund och pianisten Ulla-Britt Sandlund var aldrig något annat än betryggande kompetenta. Till sist presenterades ext-ranumret "O, Helga natt". Därefter var det bara att ta tag i kepsen och anteckningsblocket, samt resa sig upp från den stol som egentligen disponerades av sponsoren Vattenfall och vandra i väg ut ur kyrkan. Då fanns det inte längre något att tillägga. Ingenting alls. Utom möjligen då:
God Jul!
Norrländska Socialdemokraten, Johan E Skoglund
Katarina Fallholm, Rafset med Monica åslund som ledare, Sven Erik Sandlund på flöjt och Ulla-Britt Sandlund på piano.
Ibland har man det lätt som recensent. Så var fallet gällande tisdagkvällens julkonsert i Luleå domkyrka. När man kom in i det till bredden fyllda kyrkorummet så infann sig en julstämning som nästan gick att att på. Bara att ta ett djupt andetag och insupa den totala julfriden. Inledning med vackert duospel av Sven-Erik Sandlund på flöjt samt Ulla-Britt Sandlund på piano,
slår an en ton för kvällen.
Lugnt och vilsamt men samtidigt ändå känslosamt och starkt. De båda får vid ett flertal tillfällen under kvällen visa att de är utmärkta både som lyhörda ackompanjatörer och duktiga solister.
Även om det dröjer två kvällar till, innan Binglottos uppesittarkväll med Gunde Svan räcker det att höra Katarina Fallholm för att ståpälsen ska infinna sig. Hennes klara och välklingande sopranstämma är som klippt och skuren för det vackra domkyrkorummet. Att hon dessutom väljer stycken där hon verkligen får visa på det breda register hon har som sångerska, gör inte saken sämre. Delibes Lakmé och Orffs Carmina Burana försätter lyssnaren i trance. Man blir betagen och den omkringliggande världen är som bortblåst. Det känns som om tiden står stilla.
Duktiga Luleågruppen Rafset som både sjunger och spelar fick möjlighet att både visa upp sig på egen hand och att ackompanjera Katarina Fallholm. I Pampiga Bered en Väg för Herran samt den mer eftertänksamma Julnatt med sitt fredsbudskap, är det fascinerande att höra hur en trumma kan utnyttjas på olika sätt. I första fallet blir man glad och upprymd och vill verkligen bana väg för det glädjefulla budskapet som marschtrumman understryker. I det andra fallet åstadkommer trumman en otäck kuslighet.
Fascinerande var ordet. Opera är ju scenkonst, både audio och visuellt. Detta faktum apostroferade Katarina Fallholm skickligt med de vackra klänningar hon bar. Som taget ur Tusen och en natt. I Lloyd-webbers vackra Pie Jesu visar verkligen Katarina Fallholm och Rafset var skåpet ska stå. Sarah Brightmans original ligger ljusår från deras utsökta tolkning. Publiken tycks med all rätta njuta i fulla drag, apostroferat av det kraftfulla applåderandet vid konsertens slut. Men allting har ju som bekant en ände. Så efter två ljuvliga extranummer, O Helga Natt Och Santa Lucia var det obönhörligen slut.
Katarina Fallholm, Rafset, Sven-Erik Sandlund och Ulla-Britt Sandlund bjöd på en konsert där allting funkade perfekt. Det var länge sedan jag lämnade en konsert med en sådan innerlig och äkta glädje. Ni som har möjlighet, bege er till Kalix kyrka i morgon och lyssna då. En bättre förtida julklapp är svår att tänka sig.
Norrländska Socialdemokraten, Johan E Skoglund
Dirigent Hans Bergkvist, Solister Joel Sundkvist gitarr, Katarina Fallholm mezzosopran
Andra akten ägnas helt åt opera.
Först utdrag ur Gioacchino Rossinis Barberaren i Sevilla, och sedan Bizets Carmen.
När en sopran uppträder med en symfoniorkester gäller det att sångerskan tar sin plats.
Annars är det lätt att sången hamnar i bakgrunden och bara blir ett vokalt bihang till Orkestern.
Med Katarina Fallholm i solistrollen är detta aldrig något problem.
Katarina Fallholm äger scenenfrån det ögonblick hon beträder den till det att hon går av den.
Hennes utspel med gester och förflyttningar på scenen bidrar till att ytterligare förstärka den
stämning hennes lyriska OCH kraftfulla röst förmedlar.
Dessa arior passar Fallholm som hand i handsken.
NorrbottensKuriren, Gunnar Lindgren:
..Katarina Fallholm personifierade sedan det blodfulla och temperamentsfulla Sevilla med sin praktfulla
såväl röst som uppenbarelse i två operaroller för en äkta mezzosopran.
Den berömda cavatinan i Barberaren i Sevilla blev en grann uppvisning inte bara i sång utan också i scenisk närvaro... Man anade närvaron av hennes motspelare.
Och så var det också i de efterföljande Carmen–ariorna, en Seguedilla ..och en Habanera...
I programmet fanns också den berusande sången under zigenarfesten "Les Tringles des sistres"-
också en av de oemotståndliga inslagen i Carmen, som verkar passa Katarina som hand i handsken.
Det är bara att tacka och ta emot och glädjas över att hon föredrar man och barn i Luleå istället för de stora scenerna.
Norrbottens Kuriren, 22 jan 2004: "Smärtsam och stark opera"
Piteå tidningen Karina Sundkvist, 22 januari 2004: "Nisse"-en operasucce
exklusivt för ungdomar
lyhörd puls- fascinerar uppenbarligen publiken på Strömbackaskolan i Piteå (gymnasium)...
NSD Olle Sjögren 15 dec 2003: "Varm hyllning till Folkmusiken"
...då en strålande Katarina Fallholm skrider in i lokalen sjungandes Sankta Lucia.
Många i publiken blir uppenbart tagna av hennes entre som inte annonserats och
brister ut i spontana små rop. Hemliga gästartister är alltid uppskattade och är de
av samma kaliber som Katarina Fallholm innebär det dessutom en njutning av hösta grad.
Norrbottens Kuriren, Rolf Nilsen, 15 dec 2003: Folkligt och Festligt Luciasväng
Luciakvällens (förmodligen) allra mest dramatiskt effektiva ljusdrottning var operasångerskan
Katarina Fallholm som skred genom den till sista plats utsålda Ebeneser-lokalen sjungande Luciasången; i sin egenskap av gäst hos de stundom som stjärngossar utspökade musikergrabbarna J.P Nyströms.
Därefter rev Katarina Fallholm också av Habaneran ur Carmen med Svante Lindqvist som uppmärksam ackompanjaöör på fiolen. Det var något att få ha varit med om det! Katarina Fallholms dimensionsrika röst och så hela arsenalen av J.P Nyströmare i urgod Lucia-form...
Smålandstidningen, 20 nov 2003: "Imponerande och lättillgänglig opera"
Fler recensioner
